Archive for enkelriktad ordström

livet i en busskur

en morgonstudie

ett kvarglömd paraply stör myrorna likt en autocorrect som inte lärt sig. 

en rad av trasighet, lika noggrant uppbyggt som turen som bygger på alla försök. ingen fyrklöver som sticker ut och att vända de trasiga sakerna kräver en dödshumor som gör mig rädd. 

precis så rädd som behövs.

paraplyet ligger kvar. är det ingen som saknar det? saknaden efter en tid då handskrift var rimligt, snabbaste och mest praktiskt. autocorrect gör att jag svär. på t9 var jag effektiv. kanske skulle jag låtit tangentbordet läsa mina sms… framtidens möjligheter till övervakning gör mig rädd. 

frozen fright – det som är en livsavgörande försvarsmekanism ibland, exempelvis Utöya, de som spelade döda bredvid sina döda vänner överlevde. ses som dålig vid våldtäkt då du borde ha kämpat emot för att åtminstone få laglig upprättelse efteråt. inte för att du kan välja din kropps krisreaktion på en byråkratisk blankett ändå. 

idag är paraplyet uppfällt. poetiskt likt en blomma, ett barn som leende tar sina första steg. jag har tagit av plasten från skärmen på min nya telefon. paraplyet ligger kvar. 

min vardag är både trasig och fylld av sång. oftast trallvänligt, ibland hektiskt likt 70-tals elektro. upprepning gör mig trygg, spotifys single-song-repeat är bättre än delen av refrängen som fastnat i min hjärna. 

döden behöver alltid tas upp. inte benämnas då hen då kan hitta dig och med lien lojt hängandes över axeln fråga dig om det är din tur? hämta hem höet! nu förstår jag! så dagens azrael, thanatos och hel är fildelare på pirate bay (pirater baby! som autocorrect säger). argumentationen för immaterialrätten, att konsten ska leva för alltid gör att min logik goes pooff (youtubelänk till you, me, her, knarkscenen där izzy beskriver hjärnljud – hittar den inte). slut på dödssnack. 

inget paraply! det regnade igår så jag tänker mig ett paraply som rullat hoppfullt i vinden och skrikit (på paraplyers sätt) ‘jag kan! jag kan hjälpa dig med det där blöta! jag älskar det’ nu låter det vinröda paraplyet mer som en hund, jag vet inte om de (paraplyer överlag) kanske har en mer kattlik inställning till livet. eller kanske som ankorna.

igår kväll pratade vi om att få ordning på livet. ducks in a row. och liknade livet mer vid höns. höns som inte för sitt liv kan följa några rader. men ändå är kanske en fotmassage en onsdagskväll livet på en pinne. 

stockholm, stad i världen

påväg till stockholm. vaknade en timme för tidigt. förväntansstress tror jag. bättre än försent antar jag…

ikväll landar min syster 아름 på arlanda.

mentorskap

Professionell samtalsserie med en person med erfarenheter inom ett område, oftast yrkesrelaterat.

På gymnasiet kallades den lärare som hade ansvar för oss för mentor.

Med en psykolog är samtalen ofta mer enkelriktade och området antingen mer begränsat eller mer allmänt. Livet i stort, eller hantering av livskris.

Bollplank kan även det vara en professionell samtalsserie.

När är det vänskap? Vad är en relation?