Tag Archive for hbtq

The Team

Jag hade påbörjat ett inlägg om TV-serier, kortare recensioner av det jag ser på – den röda tråden är att jag tittar på historier om flator – om det så bara är antytt eller i en biroll. Och många kriminalserier.

Jag såg Mord uden grænser igen och tänkte att det får bli nästa temaord jag tar itu med, men när jag började skriva så handlar det istället om minne, känslor och mitt försök till att vara jag…

Jag minns i bilder. Jag tänker i bilder. 360 graders fotografier är vad min medvetna hjärna är uppbyggd av. Eller av filmsekvenser. Nästan aldrig något tredimensionellt.

Det går inte att lagra känslor i mina bilder och jag tycker det är svårt att förstå mina egna känslor. De är så flyktiga att jag aldrig riktigt hinner greppa vad det är som känns. Jag gick till en psykolog för ett par år sedan och hon föreslog att jag skulle använda kroppen till att uppleva mina känslor, då min hjärna inte hängde med. Det fungerar rätt bra, när jag kommer ihåg det, men jag har svårt att komma åt kroppens minne och ännu svårare för att koppla ihop mina tankar med mina känslor och tvärtom.

Ett av mina sätt att försöka förstå är att berätta om min känsla för andra. När jag sätter ord på något så (om det är någorlunda empatiska människor) speglas känslan och då kan jag uppleva känslan igen och förstå den, eller, åtminstone försöka förstå den. Och så “taggar” jag upp min minnesbild med vad jag använt för ord, för att minnas känslan.

All denna analys har antagligen att göra med att jag bytt team på jobbet. Vilket får bli den något krystade övergången till The Team – som är det internationella namnet på TV-serien jag såg om.

Den handlar om Europol-polisen och seriemord i flera länder i Europa. Det jag älskar med den är de många språken som talas och det icke-amerikanska i att allt inte löser sig på 45 minuter. Kriminaltekniker kan inte trolla och poliserna är människor med en bakgrund. Och så sista avsnittets blick mellan två av kvinnorna…

nionde mars tjugohundrafjorton

Tillsammans med komponenterna kom en mini-wifi-adapter, TL-WN725N version 2.

Den behöver ej medföljande drivare för att köra på linux, men, internet är stort och har många svar. De drivare som jag hittade färdigkompilerade var för en ren Rasbian Wheezy i olika versioner, inte installerad med berryboot – istället för att försöka ta reda på vilken version av kerneln jag egentligen körde, alternativt kompilera drivern själv – så körde jag lathet och tog ner en .img av endast Rasbian.

Fick därefter inte dd att skapa ett giltig sd-card, raspberryn påstod strömfel (red steady light) – så det blev windowsmaskinen som fick skriva imgen till kortet.

Passade på att läsa ut Baby Jane av Sofi Oksanen i väntetiden. Många hopp i tiden, men ändå lite oväntat slut. Igenkänningsfaktor på vissa plan, men inte alltid så rimlig rent praktiskt. Kanske för att den utspelar sig i ett annat land, i en annan tid? Trevligt språk.